Sightseeing i Småland

Skall nu försöka mig på konststycket att blogga alltmedan "Paganinikontraktet" ljuder i vår salong. Måste tillstå att detta inte är någon av mina favoritböcker, vi är nu på CD 11 av 15.

Ovanstående dramatiska himmel fångades av min kära sambo under byafesten förra veckan, fränt!

Ok, nu gäller det shopping och sightseeing. Sedan vi kom ner för tre veckor sedan har vi hunnit med en hel del sightseeing och shopping. Kronologin stämmer säkert inte men jag tror jag fått med det mesta.
Kleva gruva, tillsammans med Monica, Mattias och Ella for vi till denna begivenhet. Jag har inte varit där sedan 11-årsåldern när NSF's scoutkår var där på besök, upplugna i "Flurres" folkabuss reste vi. Min minnesbild är att det var ganska spännande men många gångar var stängda.
Numera kan jag meddela att det är väldigt besöksvänligt med klättervägg, grillplats, stor parkering, guldvaskning och mycket mera. Måste säga att det kändes väldigt osmåländskt dock, vi möttes av den familj som numera driver denna aktivitet som hälsade oss välkomna med en nordtysk dialekt! De var väldigt trevliga men hade en del speciella krav för att servera en pizza-slice till lilla Ella. - Ni får gå genom gruvan först sedan kan ni köpa Pizza! Pappa Mattias betalade avgiften för gruvan (80kr) och försökte sedan än en gång - Snälla vår lilla dotter här är hungrig, kan vi inte få köpa en liten bit Pizza? Ägaren tittar upp, räcker oss våra hjälmar och svarar : - Nej!
Det lät inte som det var förhandlingsbart så vi lommade iväg till gruvan. Kleva gruva var dock en upplevelse, väldigt spännande och sevärt. Duktiga lilla Ella for som ett jehu i gångarna, min kära sambo utmanade sina fobier och var lika duktig. Tror faktiskt att alla gångarna numera är öppna, efter en timma inne i gruvan kom vi upp via ett antal väldigt branta trappor. Besöket avslutades med Pizza till alla!
Alltså, ät innan för pizza serveras INTE innan gruvbesök. Jag är lite osäker om samma sak gäller om man istället hoppar på 3 timmars guldvaskning alternativt klätterväggen (inga tidskrav där).
På hemvägen besökte vi Dock o Leksaksmuseum i Nävelsjö också detta var mycket trevligt. Det var en massa nostalgi med mycket att titta på.

Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik besökte ElseMarie och jag några dagar innan gruvbesöket. En mycket fin och förhållandevis billig gård där man hittar allt som har med gamla hus att göra.

Till yttermera visso har vi besökt ett otal loppis- och antikhandlare i närområdet, bifogar här en guide till dessa (och många fler) Loppisguide .
Vi har besökt:
- Brottsahemmet, sådär, lite dyrt och väldigt trångt.
- Östregård i Moheda, suverän! Där hittade vi massor, bl a ett skrivbord även syster yster hittade godsaker där.
- Tusen trädgårdar i Öhr, väldigt uppskattat av ElseMarie och Lola. Massor med pynt och växter för trädgården, de för även synnerligen billiga schalar;-). Här finns också ett väldigt trevligt trevligt lantcafe.
- Nya Hjälmseryd, lite mindre men ganska bra.
- Tre eller fyra antikhandlare i Vrigstad, ok inte mer...

Till sist lite kulinariska tips:
Flahults lustgård och Timjan Café detta ligger mellan Vrigstad och Värnamo vid Nydala. En trevlig utflykt med vårbrus, fika samt en örtagård. Många örter och minst lika mycket ogräs kan man tycka:-) dock ett väldigt trevligt utflyktsmål. Kan med fördel kombineras med ett besök i Nydala klosterkyrka.

På Ramkvilla Värdshus intog vi en kalventrecote som kan tillredas bättre, ok men inte mer tyckte vi.

Avslutningsvis kan man inte undvika min absoluta höjdare: Fröderyds Hantverksbod vid Lina Sandell-gården mittemot kyrkan. många lokala hantverkare ställer här ut diverse saker, mycket trevligt!

Nu skall pigkammaren tapetseras och kräftskivor planeras!!
Tack och hej leverpastej...

Levande landsbygd

Äsprilla fortsätter att skapa mersmak. Det är inte bara huset och tomten som inspirerar. Det är hela bygden. Efter den årliga byafesten idag mås det gött! Vi var i Aspelund hos Johan Andersson som bebor soldattorpet denna gång. Varje år sker samma ritual. Någon i byn härbärgerar festiviteterna, man tar med sig det man vill grilla själv medan värden står för kaffe med dopp samt klurig tipsrunda. Nu har vi lyckats delta 2 gånger. Först hos Aspegrens där vi lyckades med konststycket att få jumboplats i tipsrundan och därmed vinna en toa-borste och nu alltså i Johans fina torp lite avlägset beläget. Ranken steg betydligt då vi nu inte utsågs till att få sistaplats. Det dröjer nog några år innan vi kan räkna med vinster från Äsprillas byafests tipsrundor. Byst med folk och härlig stämning var det i alla fall i Aspelund. Här känns det som tiden stått stilla. Torpet ligger ensligt men i den mest fantastiska natur som tänkas kan. Önskar att jag som barn fått springa kring här - vilken miljö att leka i, inspireras i och ta med sig in i ett vuxenliv! Men tror att även jag som femtio-plus har inspirerats och fått med mig skott att njuta av. Lars-Åke hade med sig dokument om om allt som hänt och skett i byn sen 1748 (och kanske ännu tidigare). Fantastisk källa till kunskap är både Lars-Åke och hans andra hälft Helene. Båda ordförande i var sin hembygdsförening, Fröderyd och Lannaskede.
På Södregård 7 har vi haft besök igen av Mattias, Monica och Ella. Lika mysigt varje gång de kommer. Nu hade de campat runt i Småland och på Öland och var fyllda med friskluft och litervis med blåbär. Ella, 2,5 år, är den härligaste krabat som tänkas kan, kastade sig mot det spännande utedasset, plockade blommor, matade Aspegrens kaniner och darrade inför samma ägares snälla hundar. Pappa Mattias provade på lite fiske med resultat att han numera saknar ett gädd-drag. Mamma Monica njöt av mer blåbär och den krusbärskaka som bakats inför det välkomna besöket.
I den stora staden Vetlanda frågade vi proffsen efter schabloner men se - det var förlegat. Vad göra då? Ingen tvekan, skapa själv! Sagt och gjort så kopierades ovanvåningens gamla tapet (1700-tal?) och en egenhändigt handgjord schablon skars ut. Vidare var de gamla Kockums-kastrullerna inspiration och sen blev det ett trappräcke som utsmyckades. Bilden visar resultatet.
Även murstocken på nedanvåningen i "salongen" har inspekterats och förvandlats. Tapeten var omöjlig att rädda så vi beslöt att skrapa bort och kalka vitt. Men vilken skatt som fanns bakom tapetresterna! Tidningar från första världskriget med artiklar om Kustartilleriet som sökte "nyktra och välfrejdade ynglingar", "samförstånd mellan Grekland och Bulgarien" samt "Amerikaarv att lyfta". Restaurationen fick vänta åtskilliga timmar medan tidningsarken lästes och därefter sammansattes bakom glas och med ram omkring.
Nu ser vi fram mot den 25:e september då Äsprilla ska öppnas för omvärldens ögon. Öppet hus i bygden gäller och det planeras för potatisskörd, växtfärgning, kaffekalas, soppbespisning mm. Härligt med en bygd som lever, som är stolt för sitt arv och som har kraft att visa upp sin härlighet. Detta är verkligen en landsbygd som lever! Och i den finns vi!