Levande landsbygd

Äsprilla fortsätter att skapa mersmak. Det är inte bara huset och tomten som inspirerar. Det är hela bygden. Efter den årliga byafesten idag mås det gött! Vi var i Aspelund hos Johan Andersson som bebor soldattorpet denna gång. Varje år sker samma ritual. Någon i byn härbärgerar festiviteterna, man tar med sig det man vill grilla själv medan värden står för kaffe med dopp samt klurig tipsrunda. Nu har vi lyckats delta 2 gånger. Först hos Aspegrens där vi lyckades med konststycket att få jumboplats i tipsrundan och därmed vinna en toa-borste och nu alltså i Johans fina torp lite avlägset beläget. Ranken steg betydligt då vi nu inte utsågs till att få sistaplats. Det dröjer nog några år innan vi kan räkna med vinster från Äsprillas byafests tipsrundor. Byst med folk och härlig stämning var det i alla fall i Aspelund. Här känns det som tiden stått stilla. Torpet ligger ensligt men i den mest fantastiska natur som tänkas kan. Önskar att jag som barn fått springa kring här - vilken miljö att leka i, inspireras i och ta med sig in i ett vuxenliv! Men tror att även jag som femtio-plus har inspirerats och fått med mig skott att njuta av. Lars-Åke hade med sig dokument om om allt som hänt och skett i byn sen 1748 (och kanske ännu tidigare). Fantastisk källa till kunskap är både Lars-Åke och hans andra hälft Helene. Båda ordförande i var sin hembygdsförening, Fröderyd och Lannaskede.
På Södregård 7 har vi haft besök igen av Mattias, Monica och Ella. Lika mysigt varje gång de kommer. Nu hade de campat runt i Småland och på Öland och var fyllda med friskluft och litervis med blåbär. Ella, 2,5 år, är den härligaste krabat som tänkas kan, kastade sig mot det spännande utedasset, plockade blommor, matade Aspegrens kaniner och darrade inför samma ägares snälla hundar. Pappa Mattias provade på lite fiske med resultat att han numera saknar ett gädd-drag. Mamma Monica njöt av mer blåbär och den krusbärskaka som bakats inför det välkomna besöket.
I den stora staden Vetlanda frågade vi proffsen efter schabloner men se - det var förlegat. Vad göra då? Ingen tvekan, skapa själv! Sagt och gjort så kopierades ovanvåningens gamla tapet (1700-tal?) och en egenhändigt handgjord schablon skars ut. Vidare var de gamla Kockums-kastrullerna inspiration och sen blev det ett trappräcke som utsmyckades. Bilden visar resultatet.
Även murstocken på nedanvåningen i "salongen" har inspekterats och förvandlats. Tapeten var omöjlig att rädda så vi beslöt att skrapa bort och kalka vitt. Men vilken skatt som fanns bakom tapetresterna! Tidningar från första världskriget med artiklar om Kustartilleriet som sökte "nyktra och välfrejdade ynglingar", "samförstånd mellan Grekland och Bulgarien" samt "Amerikaarv att lyfta". Restaurationen fick vänta åtskilliga timmar medan tidningsarken lästes och därefter sammansattes bakom glas och med ram omkring.
Nu ser vi fram mot den 25:e september då Äsprilla ska öppnas för omvärldens ögon. Öppet hus i bygden gäller och det planeras för potatisskörd, växtfärgning, kaffekalas, soppbespisning mm. Härligt med en bygd som lever, som är stolt för sitt arv och som har kraft att visa upp sin härlighet. Detta är verkligen en landsbygd som lever! Och i den finns vi!