Sightseeing i Småland

Skall nu försöka mig på konststycket att blogga alltmedan "Paganinikontraktet" ljuder i vår salong. Måste tillstå att detta inte är någon av mina favoritböcker, vi är nu på CD 11 av 15.

Ovanstående dramatiska himmel fångades av min kära sambo under byafesten förra veckan, fränt!

Ok, nu gäller det shopping och sightseeing. Sedan vi kom ner för tre veckor sedan har vi hunnit med en hel del sightseeing och shopping. Kronologin stämmer säkert inte men jag tror jag fått med det mesta.
Kleva gruva, tillsammans med Monica, Mattias och Ella for vi till denna begivenhet. Jag har inte varit där sedan 11-årsåldern när NSF's scoutkår var där på besök, upplugna i "Flurres" folkabuss reste vi. Min minnesbild är att det var ganska spännande men många gångar var stängda.
Numera kan jag meddela att det är väldigt besöksvänligt med klättervägg, grillplats, stor parkering, guldvaskning och mycket mera. Måste säga att det kändes väldigt osmåländskt dock, vi möttes av den familj som numera driver denna aktivitet som hälsade oss välkomna med en nordtysk dialekt! De var väldigt trevliga men hade en del speciella krav för att servera en pizza-slice till lilla Ella. - Ni får gå genom gruvan först sedan kan ni köpa Pizza! Pappa Mattias betalade avgiften för gruvan (80kr) och försökte sedan än en gång - Snälla vår lilla dotter här är hungrig, kan vi inte få köpa en liten bit Pizza? Ägaren tittar upp, räcker oss våra hjälmar och svarar : - Nej!
Det lät inte som det var förhandlingsbart så vi lommade iväg till gruvan. Kleva gruva var dock en upplevelse, väldigt spännande och sevärt. Duktiga lilla Ella for som ett jehu i gångarna, min kära sambo utmanade sina fobier och var lika duktig. Tror faktiskt att alla gångarna numera är öppna, efter en timma inne i gruvan kom vi upp via ett antal väldigt branta trappor. Besöket avslutades med Pizza till alla!
Alltså, ät innan för pizza serveras INTE innan gruvbesök. Jag är lite osäker om samma sak gäller om man istället hoppar på 3 timmars guldvaskning alternativt klätterväggen (inga tidskrav där).
På hemvägen besökte vi Dock o Leksaksmuseum i Nävelsjö också detta var mycket trevligt. Det var en massa nostalgi med mycket att titta på.

Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik besökte ElseMarie och jag några dagar innan gruvbesöket. En mycket fin och förhållandevis billig gård där man hittar allt som har med gamla hus att göra.

Till yttermera visso har vi besökt ett otal loppis- och antikhandlare i närområdet, bifogar här en guide till dessa (och många fler) Loppisguide .
Vi har besökt:
- Brottsahemmet, sådär, lite dyrt och väldigt trångt.
- Östregård i Moheda, suverän! Där hittade vi massor, bl a ett skrivbord även syster yster hittade godsaker där.
- Tusen trädgårdar i Öhr, väldigt uppskattat av ElseMarie och Lola. Massor med pynt och växter för trädgården, de för även synnerligen billiga schalar;-). Här finns också ett väldigt trevligt trevligt lantcafe.
- Nya Hjälmseryd, lite mindre men ganska bra.
- Tre eller fyra antikhandlare i Vrigstad, ok inte mer...

Till sist lite kulinariska tips:
Flahults lustgård och Timjan Café detta ligger mellan Vrigstad och Värnamo vid Nydala. En trevlig utflykt med vårbrus, fika samt en örtagård. Många örter och minst lika mycket ogräs kan man tycka:-) dock ett väldigt trevligt utflyktsmål. Kan med fördel kombineras med ett besök i Nydala klosterkyrka.

På Ramkvilla Värdshus intog vi en kalventrecote som kan tillredas bättre, ok men inte mer tyckte vi.

Avslutningsvis kan man inte undvika min absoluta höjdare: Fröderyds Hantverksbod vid Lina Sandell-gården mittemot kyrkan. många lokala hantverkare ställer här ut diverse saker, mycket trevligt!

Nu skall pigkammaren tapetseras och kräftskivor planeras!!
Tack och hej leverpastej...

Levande landsbygd

Äsprilla fortsätter att skapa mersmak. Det är inte bara huset och tomten som inspirerar. Det är hela bygden. Efter den årliga byafesten idag mås det gött! Vi var i Aspelund hos Johan Andersson som bebor soldattorpet denna gång. Varje år sker samma ritual. Någon i byn härbärgerar festiviteterna, man tar med sig det man vill grilla själv medan värden står för kaffe med dopp samt klurig tipsrunda. Nu har vi lyckats delta 2 gånger. Först hos Aspegrens där vi lyckades med konststycket att få jumboplats i tipsrundan och därmed vinna en toa-borste och nu alltså i Johans fina torp lite avlägset beläget. Ranken steg betydligt då vi nu inte utsågs till att få sistaplats. Det dröjer nog några år innan vi kan räkna med vinster från Äsprillas byafests tipsrundor. Byst med folk och härlig stämning var det i alla fall i Aspelund. Här känns det som tiden stått stilla. Torpet ligger ensligt men i den mest fantastiska natur som tänkas kan. Önskar att jag som barn fått springa kring här - vilken miljö att leka i, inspireras i och ta med sig in i ett vuxenliv! Men tror att även jag som femtio-plus har inspirerats och fått med mig skott att njuta av. Lars-Åke hade med sig dokument om om allt som hänt och skett i byn sen 1748 (och kanske ännu tidigare). Fantastisk källa till kunskap är både Lars-Åke och hans andra hälft Helene. Båda ordförande i var sin hembygdsförening, Fröderyd och Lannaskede.
På Södregård 7 har vi haft besök igen av Mattias, Monica och Ella. Lika mysigt varje gång de kommer. Nu hade de campat runt i Småland och på Öland och var fyllda med friskluft och litervis med blåbär. Ella, 2,5 år, är den härligaste krabat som tänkas kan, kastade sig mot det spännande utedasset, plockade blommor, matade Aspegrens kaniner och darrade inför samma ägares snälla hundar. Pappa Mattias provade på lite fiske med resultat att han numera saknar ett gädd-drag. Mamma Monica njöt av mer blåbär och den krusbärskaka som bakats inför det välkomna besöket.
I den stora staden Vetlanda frågade vi proffsen efter schabloner men se - det var förlegat. Vad göra då? Ingen tvekan, skapa själv! Sagt och gjort så kopierades ovanvåningens gamla tapet (1700-tal?) och en egenhändigt handgjord schablon skars ut. Vidare var de gamla Kockums-kastrullerna inspiration och sen blev det ett trappräcke som utsmyckades. Bilden visar resultatet.
Även murstocken på nedanvåningen i "salongen" har inspekterats och förvandlats. Tapeten var omöjlig att rädda så vi beslöt att skrapa bort och kalka vitt. Men vilken skatt som fanns bakom tapetresterna! Tidningar från första världskriget med artiklar om Kustartilleriet som sökte "nyktra och välfrejdade ynglingar", "samförstånd mellan Grekland och Bulgarien" samt "Amerikaarv att lyfta". Restaurationen fick vänta åtskilliga timmar medan tidningsarken lästes och därefter sammansattes bakom glas och med ram omkring.
Nu ser vi fram mot den 25:e september då Äsprilla ska öppnas för omvärldens ögon. Öppet hus i bygden gäller och det planeras för potatisskörd, växtfärgning, kaffekalas, soppbespisning mm. Härligt med en bygd som lever, som är stolt för sitt arv och som har kraft att visa upp sin härlighet. Detta är verkligen en landsbygd som lever! Och i den finns vi!

Slåtter och sånt

Några dagar senare har vi nu ett sovrum som kan kallas nästan färdigt. Fönstren är nertagna, skrapade, kittade och målade. Vidare är den öppna spisen vit på nytt och nya gardiner sydda med spets och allt. -Första rummet på ovanvåningen som känns klart. Dock saknas lite färg på nattygsborden och sen sängen förstås. Nån som har en järnsäng till övers?
Nu funderas det mycket på hur man spänner papp. Timmerväggarna ska få en ansiktslyft och då helst utan gips och andra nymodigheter. Tapeterna är utvalda så man kan säga att vi snart är där. Men underlaget ska först fixas.
Fönster är annars dagens ledord. Så många de är och så mycket omsorg de behöver! Fasar inför verendauppdraget som skriker efter kitt och målarfärg.....
Dagen har ägnats åt slåtter inom tomten trots att slåtterfest gavs i Äsprilla nere vid sjön. Planen var att delta där men den egna slåttern blev större än tänkt och nya ytor växte fram med ansade buskar. För sent insåg vi att slåtterfesten missades och vi fick fira själva med Speedway-korv och potatissallad.
I morgon vänder vi kosan till Landsbro, Klostergatan som ska rensas i trädgården. Såg en massa smultronplantor i grusgången som kanske kan räddas och få ett fortsatt liv i Äsprilla. Försöka duger!
Nu återgår jag att söka kunskap om hur man spänner papp. För den som törstar efter sån kunskap lovas att vidare information kommer att återfinnas här!

Nypotatis till hösten...

Aloha!

Ett gäng ursäkter kommer lastat, vårt bloggande har under sommaren varit, minst sagt,
bristfälligt.

Vi kom ner i fredags (16/7)och avslutar för närvarande den första av fem(!) veckor nere i skogarna.

Under våren har det dock hänt saker på gården. I maj när vi just hittat rätt träd att placera hammocken under så rasar halva trädet! Arton meter träd rakt över gården alltmedan vi står med hammocken i delar på ladugårdsbacken. I skrivande stund är det tre hypoteser som florerar:
1. Lövblomningen.
2. fördröjd verkan av Gudrun och Per.
3. Linnea spökar.
Det var vindstilla vid tillfället, vad tror ni?
Ett stort tack till grannen Niklas som befriade oss från fyra veckors vedsågning genom att helt sonika såga upp och köra bort trädet.

Efter ett särdeles sent och trevligt samkväm med broder Ulf, Bo och Anette bokades muraren av min käre yrvakne bror. Hur konstigt det än låter så fungerade dock allt som det var tänkt, vi har nu två skorstenar som är fixade.

Nypotatis till midsommar blev det minsann, inte våra egna dock. Vi har just erfarit att vi planterat "höstpotatis", vi håller nu koll på närliggande potatisodlingar för att pricka in rätt skördetid. Våra övriga odlingar växer så det knakar, i lådorna finns nu: jordgubbar, dill, morötter (löjligt små fn), persilja, timjan, gräslök, citronmeliss samt jättepotatis. Årets besvikelser var spenat, rosmarin och oregano, vi tror dock vi har koll på skälen därtill.

Det blev dock trevligt midsommarfirande tillsammans med Mattias, Monica, Ella, Klas, Anton och Tim i Äsprilla. Midsommarstång, sill, nubbe och övriga attribut flödade.

Efter tre veckors jobb i Stockholm är vi nu tillbaka i Småland. Trädgården har klippts, blommor planterats och massor med andra småprojekt. Nu letar vi säng eller sänggavlar i någon gammal stil, borde kanske rådfråga Linnea....
Biblioteket står fn för fäfot, något skall göras med väggar, golv och tak, men vad?
Förhoppningsvis växer det fram snart, kunde inte den gode barfota-Ernst göra ett program om bibliotek.

Vi har också gjort i ordning ett av sovrumsfönstren, det andra skall vi ta hand om i morgon. Spisar i sovrummen på övervåningen är spacklade och skall nu målas, i morgon kväll bär det av till Björneström för att träffa Bo och Anette igen.

En hel del "projekt" återstår men inte ens Rom byggdes på en dag, vi har nu ytterligare fyra veckar att bygga, måla, gräva, spika, kitta samt ta det lugnt och vila upp oss. Med tålamod, jävlar anamma, muskler, planeringar, inköpsrundor så borde vi hinna med både det ena och andra.

Eftersom våra cyklar numera är lagade kan cykelturer dessutom läggas till i listan, vissa bieffekter som ömma bakdelar har redan upplevts.

I den bästa av alla världar ska vi också hålla denna blogg uppdaterad, håll tummarna!

We'll meet again :-)

Spikens historia...

Ikväll blir det tyvärr inga bilder, 3G-masterna är ingen högprioritet i Äsprilla-området.
Dagen har spenderats i städningens och spikens tecken. Helgens besökare har gjort att en viss grovrengöring har påkallats, detta kan inte vara någon överdrift, vi har flyttat röjsågen, överskottsvirke, tjock-TV, målarfärg samt verktygslådor mm från vår finsalong. Dessutom har biblioteket befriats från uppskattningsvis 43 594 spikar, en golvlist (med spikar av det längre slaget), en taklist (med hör och häpna, ännu längre spik), spikarna i taket var av det kortare slaget men ack så flertaliga.
Jag tänker så här: Spiken uppfanns förmodligen året innan detta hus byggdes (ca 1790), innehavaren av huset tände på alla cylindrar. Med allra största säkerhet fick han ca 100 000 spik samt ett gäng hammare i julklapp.
Hela 1791 har han förmodligen spenderat med att leka med sina julklappar, hans motto torde varit "ju fler desto bättre". Jag ser honom framför mig efter att just gjort slut på 58 000 nubb, - Shit, kolla vad mycket jätte-spikar jag fick, nu ska det spikas!
I den händelse att tak- och golvlist var bärande resonerade han som så: detta jävla hus skall inte rasa på grund av att det har snålats med de extra-långa spikarna. Väl medveten om tak- och golvlisternas bräckliga beständighet måste aset ha förborrat, han har nämligen dunkat i 8'tums spik i både tak- och golvlist med ca 5cm's mellanrum i hela biblioteket. Ånyo ser jag honom framför mig, stolt som en tupp, - den idioten som rubbar dessa lister är inte född! Han hade helt rätt, idioten var inte född, han föddes 1959 och innehar numera världsrekordet i spikutdragning!

Ok jag vet, jag överdriver lite men det var många spikar, jag lovar...

Jag är dessutom medveten om att matematiken ger vid handen att det återstår ca 56 406 spikar, eventuella naturvetare/mattelärare göre sig icke besvär: jag tänker icke leta efter dessa!!! (Även om jag vet var de finns...).

En ljuvlig kassler-gryta har min kära sambo bjudit på, kaffe och en liten AnCnock (10-årig) blev det efteråt, yummi!

Imorgon skall vi till tippen och slänga skräp, välkomna en broder som tak-konsult och en annan som vin- och whiskey-konsult.. Gissa vem som konsultar vad ?

Frånsett att jag numera vet att "Lellan" fortfarande lever och frodas (stötte på honom i Brobyhallen) tror jag det var allt för idag.

Tack och hej leverpastej!!

Nypotatis till helgen....?

We're back!

I morgon bär det söderut igen, två helger har vi hunnit med i "vår". Första helgen gick mestadels till uppackning och städning. Den andra helgen ägnades åt plantering av diverse örter, potatis, azaleor samt lite andra grödor. Det är nu med stor förväntan vi besöker vår plantering, finns det liv i våra lådor tros?

Denna helg skall vikas åt vårt bibliotek (bilden ovan), vi har slitit ner tapeter, tak, slagit ut en dörr, dragit ut ett otal spikar samt gjort väggen ut mot köksutgången riktigt ren, tanken är att det skall bli en fondvägg där. Ytterväggarna har vi tänkt att isolera och och täcka med gipsskivor, därefter målning eller tapetsering. Taket skall slipas (efter ytterligare spikutdragning) samt målas. Till Kennet Lyses fasa måste vi dessutom slita bort hans elledningar. Vi tänkte lägga dem ovanpå gipsskivorna, vi tänker att det blir lite ohänset med elkontakter som man inte kommer åt, känns lite fel..

Dessutom skall vi få besök av minst två bröder, en konsult och en vinprovare.
Nu hoppas vi bara på ett väder som åtminstone är vårlikt, lite gott vin och kanske en liten maltgoding. Är det för tidigt att hoppas på nypotatis tror ni, två veckor efter sättning?

Nåväl, vi syns i Småland!